Det är alltid människan som gör skillnad

“An organization’s results are determined through webs of human commitments, born in webs of human conversations.” 

Ovan är sagt av Fernando Flores, tidigare finansminister i Chile och numera ansvarig för Chiles Innovationsinstitut. 

Det är alltid vi människor som gör skillnad. Det viktiga mellan raderna är alltid hur ledarskap, medarbetarskap och kommunikation fungerar. Meningsskapandet mellan människor är det som avgör kvaliteten i en verksamhet.

Hur kan det komma sig att vi satsar så mycket på system och teknik och så lite på utvecklingen av kommunikation och relationer i våra komplexa organisationer? Vi har utvecklat en förlamande övertro på systemen, tekniken och siffror. På nåt vis har vi fått för oss att det är rutiner, datasystem och kontroll som ska lösa verksamheters utveckling. Se bara på det hemska experimentet – och horribla slöseriet – som skett kring Oracles datorsystem Millennium i Västra Götalandsregionen. 

Jag förstår det tilltalande i att slippa ta itu med värdebaserade frågor. Nånstans tror jag vi gärna väljer att låta systemen, rutinerna och det neutrala maskinmässiga styra. Vi tänker att vi stärker de ”neutrala” systemen så att vi slipper bli beroende av människor. De som styr (politiker och regionledningar) vill få bort de där krångliga, oberäkneliga, emotionella resurserna ur ekvationen så långt det går. Problemet är ju att det i verkligheten är människorna som gör skillnaden- alldeles oavsett hur mycket vi vill att det ska vara annorlunda. 

Om vi leker med tanken att de där 5-6 miljarderna vi svenska skattebetalare nu skeppat över till amerikanska Oracle hade använts till högre personaltäthet, gemensamma planeringsdagar för varje avdelning på sjukhusen, fortbildning för sjuksköterskorna, kompetensutveckling för sjukvårdsbiträdena, gemensam frukost på fredagsmorgnar – kan vi inte då anta att dessa medarbetare hade kunnat hantera äldre tekniska system? Om man haft mer tid och sluppit springa alldeles för fort i vardagen? Jo, det är klart att det hade fungerat. Människor är alltid tvungna att överbrygga glappen i tekniska system och bli det kitt som får systemen att fungera. Att det ska funka friktionsfritt är inte möjligt. Man lär sig genvägar, trick och förenklingar som funkar- och vid varje förändring av systemet slukas mängder av tid att lära sig att hitta nya genvägar, trick och förenklingar.  

Tänk om någon klok politiker skulle våga säga stopp till big-tech? Tänk om vi plötsligt ser en genomtänkt modig regionledning som vågar säga stopp till IT istället för anställningsstopp eller andra satsningar som verksamheter vill göra? Tänk om någon region i vårt land plötsligt väljer att satsa Millennium-summor på kompetensutveckling, grupputveckling, ökad personaltäthet, gemensam fredagsfrukost på varje avdelning och en storsatsning på ledarutveckling? Vilken skillnad det skulle göra!

Tills dess uppmanar jag dig som chef att våga välja dig själv och dina medarbetare i första hand. Din personalstyrkas kloka bedömningar, förmåga att kommunicera med varandra (samt överbrygga problemen som tekniska system ger) är det som ger kvalitet i din verksamhet. Så långt du kan, satsa på personalstärkande aktiviteter och förorda det uppåt. Våga ställ kostnader mot varandra i dialogen uppåt i hierarkin. 

Det är alltid människorna som avgör kvaliteten i välfärden och vi ska inte längre låta oss övermannas av big-tech. Ert uppdrag är långt viktigare än så. Heja dig! 

Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  

Med värme, 

Mona