Meningsfullhet betyder så mycket

Nyligen läste jag en krönika i SvD där skribenten beskrev sina ungdomsår med praktik på ett katthem. Han beskrev hur åren på katthemmet förändrade livet som hemmasittare i skolan och skapade vägen ut i ett fungerande vuxenliv. Texten visade på hur meningsfullhet gör all skillnad i världen för oss människor.

Trots förmodligen uselt betalt, synnerligen låg status från omvärlden samt med den udda skara arbetskamrater krönikan beskriver så gav arbetet där stor mening. Att få finnas till för någon annan, känna sig behövd och att få göra skillnad gör något med oss. Det får oss att kliva upp på morgonen även de dagar då det är tungt och svårt. Det får oss att känna att vi tillhör ett sammanhang där vi är en del av helheten och där vår närvaro är betydelsefull. 

Dessvärre kan man nog säga att just denna faktor har möjliggjort dåliga arbetsvillkor t ex i vården och skolan. Man kanske tyvärr t om kan säga att regioner, kommuner och andra arbetsgivare i omsorgen dragit nytta av sina medarbetares lojalitet till brukare, skolbarn och patienter. När det finns en mottagare som drabbas så går man till jobbet ändå – av lojalitet och omsorg om de människor man finns till för. 

Den här faktorn är i modernt språkbruk samtidigt den ”USP – unique selling point” som jag tror kommer göra vård och omsorg synnerligen eftertraktade i framtiden. Alla arbeten med en inbyggd känsla av meningsfullhet kommer bli attraktiva. Den dag i framtiden när vi förstår att något av det viktigaste i livet är ett sammanhang där vi får bidra till medmänniskors (eller katters) liv och välmående – den dagen kommer vi att omvärdera de här yrkena och arbetsplatserna. Alla de arbetsplatser där det saknas en inneboende meningsfullhet kommer värderas lägre.

Dessvärre har vi vant oss att ju längre ifrån mänskligt liv vi jobbar desto mer välbetalda och statusfyllda arbeten finns att tillgå. Jag tror vi börjar skönja en tid där detta paradigm blir alltmer tomt och utan dragningskraft. 

De yngre generationerna kliver ofta utanför det samhällskontrakt som byggt och vidmakthåller materialism, konsumism och hierarkiskt tänk. Min gissning är att de mänskliga värdena kommer bli det mest värdefulla i det framtida samhället. Sysselsättningar där vi får ”tillhöra” i det ”transcenderande steget” i Maslows nya behovstrappa (se tidigare text) kommer bli det attraktiva. Meningsfullhet och att få tillhöra en gemenskap där man räknas blir viktigare än yttre belöningar som hög lön. 

Lika lockande som arbetets innehåll är i vård, skola och omsorg, lika avskräckande är organiseringen av den. För att kunna leda människor och verksamhet behövs – förutom duktiga ledare och medarbetare – en organisering som stödjer verksamhet. Chefer (och medarbetare) behöver förutsättningar för att kunna bedriva god, uthållig verksamhet. 

Organiseringen utgörs av de förutsättningar som cheferna ges – m a o de verktyg som finns tillgängliga för att utföra uppdraget. Man kan nog påstå att organiseringen snarare försvårar än stödjer vettigt chefs- och ledarskap. Chefer t ex i sjukvården förfogar inte över lämpliga verktyg att styra ens sin egen arbetsvardag – än mindre sina medarbetares. 

De resurser (i form av medarbetare, lokaler, tid, tekniska system, rutiner, möten etc) som krävs för en fungerande verksamhet är bristfälliga samt motstridiga och ledarskapet reduceras till brandkårsutryckningar och oändligt med tid spenderad på meningslösheter. Det här har inget att göra med chefens ledarförmågor (ps vi har redan välutbildade, duktiga chefer!). Istället handlar det om att man som chef sitter bakbunden i ett system som har hakat upp sig – och där beslutsmakten ofta är minimal. 

Och nånstans där så slocknar människans glöd. I kläm mellan kärnan av meningsfullhet och dess inramning av dumhet. I glappet mellan det man drivs av som medarbetare och chef kontra de bristande förutsättningarna att få göra rätt saker i sitt arbete. Kanske blir dessutom besvikelsen, tröttheten och vanmakten större i dessa arbeten där man vet att med rätt förutsättningar skulle utfallet bli enormt mycket bättre. Man skulle kunna stötta, hjälpa och underlätta för sina klienter/elever/ patienter så mycket mer. Varje skattekrona skulle kunna få så mycket mer värde. 

Vad behöver hända för att skapa en vettig organisering av välfärden? Ja, en bra start vore att fråga verksamheterna själva hur de behöver organisera sig för att skapa bästa möjliga verksamhet. En rörmokare vet nämligen vilka verktyg som behövs för att laga läckande rör, svårare än så är det inte. Nu menar jag inte att förringa problem- såklart är utmaningarna framåt mångfacetterade – men man måste börja i rätt ände. Och rätt ände enligt mig är att syna och förändra de organisatoriska förutsättningarna ”på golvet”. Nya arbetssätt, förhållningssätt, organisering och framför allt: låta duktiga medarbetare och chefer återfå beslutsmakt över sin arbetssituation.

Komplexa problem har inga enkla lösningar och vilka är bättre skickade att lösa problemen än de som är mitt i dem? Det är de som ser den fullständiga bilden (inkl resultatet) som har kompetensen att prioritera rätt. Förändring kräver kraft och energi och den kraften måste vård/skola/omsorgs alla medarbetare få tillbaka. 

Med de kloka chefer och medarbetare som finns i vården kan en förändring ske mycket snabbare än vi tror.  Endast den komplexa resursen människa har möjlighet – och kraft – att vända skutan. Inga styrsystem, inga utbildningar, inga rutiner i världen kan matcha det som sker när kloka människor ute på spelplanen sätter in gemensamma krafter, energi, vilja och lösningsfokus. Modigt ledarskap från alla – och då menar jag även medarbetare – är det som på riktigt skapar förändring. 

Ge tillit, verktyg och makt tillbaka till arbetsplatserna att göra det som behövs för en bättre arbetsmiljö och därmed bättre vård, skola och omsorg. Våga släpp strypsnaran från ovanifrån komna kontroll- och styrsystem och skapa en kärna av kvalitet knuten till det som är viktigt på riktigt – dvs att bota, lära och lindra. Meningsfullhet får vi på köpet. Den kraften skapar så oändligt mycket mervärde. 

Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  

Med värme, 

Mona

Ps På söndag 1 december drar jag igång årets adventskalender. Tjugofyra budskap om arbetsglädje, arbetstillfredsställelse samt meningsfullhet. Syftet med kalendern är att bjuda in till reflektion kring ditt 2024 på arbetet.