Sårbarhet ger samhörighet

Den amerikanska forskaren Brené Brown menar att det inte längre räcker med intellekt för att leda. Det ledarskap vi behöver framåt kommer från hjärtat. Jag har nämnt detta i tidigare texter.

Historiskt, om vi tänker industrialismens start, krävdes fysiskt arbete av oss människor – dvs att låna ut kroppen- för ett lönearbete. I takt med det moderna samhällets framväxt så har de flesta arbeten mer och mer övergått till kunskapsarbeten där vi lånat ut våra hjärnor under arbetstiden. 

Idag räcker inte intellektet till för att hantera de komplexa utmaningar vi har att hantera. Brown menar att vi behöver finna kraft, inspiration och vägledning mer från hjärtat – eller vår inre visdom om vi hellre vill kalla det så. Hennes tes är att vårt numera komplexa liv och arbetsliv kräver både visdom och kunskap – hjärta och intellekt. Och utan att visa upp oss som de sårbara, komplexa och fantastiska människor vi är så får vi inte full tillgång till hjärtats kraft.

Vår inre visdom bara ”vet” och kan – ofta blixtsnabbt – ge oss en indikation åt rätt håll. Hjärnan behöver mer tid. Vi lever just nu i lite av en förvirringens tid där kartan (regler, rutiner, tidigare tänke- och arbetssätt) ofta inte längre funkar och där vi behöver träna oss i ett ledarskap där vi involverar mer av oss själva. Och nu menar jag inte endast att chefer behöver träna det här. Jag menar att vi alla – som medarbetare, chefer och människor-  behöver kliva fram i vår sårbarhet. För att kunna leda oss själva, kollegor och medarbetare gemensamt mot en mer uthållig värld. 

Visdomen inom oss har i många århundraden (även långt före industrialismens start) tryckts tillbaka och setts som oviktig. Före industrialismen finns många århundraden med kyrka, kungar och militär som med våld, tro och rädsla styrt oss bort från den egna inneboende visdomen. Idag kan vi kanske säga att konsumism eller ekonomism har övertagit funktionen av kyrka och kungar. De flesta av oss vet innerst inne att den har mycket lite att ge oss av det som är viktigt på riktigt. 

Sårbarhet kan ge oss mer av samhörighet både i livet och arbetslivet. Att våga vara sårbar är ingen lätt sak. Det kräver mod inifrån att i svåra situationer våga vara ärlig, ta ansvar och dela sin sårbarhet, rädsla och oro kring det som pågår. Att vara stark idag innebär att våga acceptera sin sårbarhet. 

Vår (över)tro på vetenskap är ju också intressant i sammanhanget. Idag räcker sällan vetenskap till för att hantera det som hanteras dagligen av våra kloka chefer och medarbetare i t ex välfärden. En klok person sa till mig en gång att all samhällsvetenskap egentligen är historia och jag är benägen att hålla med. Visst, vi har mycket att lära oss av tidigare händelser men nutidens komplexa frågor för arbetslivet ter sig mer som ett paradigmskifte där tidigare erfarenheter inte räcker hela vägen. 

Statsvetenskapen kallar problemen i välfärden för ”wicked problems”. Problem som är, eller verkar vara, omöjliga att lösa på grund av att de är föränderliga, ofullständiga eller självmotsägande. Betänk dock att de ändå dagligen hanteras av de som arbetar i välfärden. Trots att det inte borde gå så gör det ändå det! Det är som paradoxen i att humlan som inte borde kunna flyga ändå gör det. 

Borde inte dessa mirakulösa chefer och medarbetare ges alla resurser i världen för att de hanterar problem som inte går att lösa? Borde inte t ex chefer i äldreomsorgen få allt de behöver för att manövrera det omöjliga? Borde inte personal i vården få alla möjligheter att flyga fast det egentligen inte går?  Så ser det inte ut idag. Partipolitik och en övertro på teknik, system och att göra saker rätt härskar. Istället för att göra saker rätt behöver vi prioritera rätt saker i våra komplexa organisationer. 

Rätt sak borde vara att låta chefer och medarbetare ägna sin tid och energi åt det som är skälet och själen i verksamheten. Att ägna tid och kraft åt att levandegöra frågorna om Varför finns vi? För vem finns vi? För vilka gör vi skillnad? 

Till dig som är chef vill jag säga – prioritera upp skälet och själen i din verksamhet. Vid varje administrativ pålaga bolla den tillbaka till HR/IT/Ekonomi/Kvalitet/eller annan stödenhet. Be om en konsekvensanalys med klienten i centrum innan du lägger din energi på det. Våga vara sårbar tillsammans med dina medarbetare och kollegor. Kraften i det ni skapar gemensamt med bas i själen/skälen för verksamheten är oändligt mycket starkare än alla styrsystem/regler/ begränsningar som finns. 

Till dig som är stödenhet i en komplex verksamhet: diskutera – med andra stödenheter, dvs mellan stuprören – om hur det ni gör förbättrar för verksamheterna. Alltid. Tänk efter 1-2-3 gånger innan ni – samordnat- skickar ut administrativa pålagor till chefer/ verksamheter. 

Vi kan göra arbetslivet bättre i den nya tiden. Tillsammans-  med vår mänskliga sårbarhet som skapar samhörighet och kraft. Vi kan låta vår intuition – vår inre visdom – leda oss rätt. 

Du kan det här, jag lovar. Vi har det alla inom oss.  

Med värme, 

Mona